Jag är inte bitter ne inte alls...

Just idag känner jag mig ensam och ingen som förstår. jag bubblar snart över av alla känslor jag känner som inte kommer ut, ibland kan jag vara en riktig fegis o inte säga vad jag egentligen tycker o tänker. Orden ligger på tungan men munnen vägrar öppna sig och varje gång de blir så blir jag så arg på mig själv. Varför inte ta vara på varje tillfälle man får o bara släppa ut allt??
Jag vet inte vad jag vill längre o jag har börjat tvivla på mig själv. Är det verkligen så här jag vill ha det?



Så nära men så långt bort