En otroligt skön dag har det varit idag och jag har hunnit med att träffa flera av mina kompisar och som känns hur skönt som helst. Jag har varit inne i en " pallar inte" period ,att jag bara jobbat kommit hem och bara suttit för mig själv å inte orkat höra av mig till någon inte så att jag bara legat hemma å dött utan att jag har gjort saker fast inte med några vänner och det tror jag dom flesta har uppfattat att jag har bara umgåts med min kille men så är inte fallet. Iaf nu har det ju blivit en riktigt stor ändring i det hela.


Stenungsund.

jag tog en tripp in till stenungsund förut för att lämna av min syster som skulle skriva på nått med det nya huset dom skall köpa och eftersom hon är tyyp höggravid så är nog inte det bästa att hon sätter sig bakom ratten helt själv. Efter att jag dumpat av henne så begav jag mig upp till Fröken Fredriksson och check in hennes nya lya. Den var tok mysig så jag ser verkligen framemot att få sitta på hennes balkong & ha massa kafferep ;)
Wernet va också hos alex så vi satt där å drack saft å tjöta haha mycket trevligt.
Träffa även på Totte å Lobbin som tog sig en kvällspromenad haha Det kallar jag MANLIGT ;P



Home

Satan i gatan vad ont i ryggen jag har "/ kanske behöver börja hos min sjukgymnast igen? efter min misshandel så har inte min rygg varit den samma och den kan verkligen ställa till med helvete! jag kan inte sitta eller stå förlänge för då ballar den ur Åååååh jag pallar inte med den!!

När jag kom hem förut ringde jag min baby å jag fattar inte ens själv att jag vågade säga det som kom ur min mun : Skall vi flytta ihop? Gaaaaaaah vad säger jag jag blev tok röd i ansiktet fasten han bara var i telefonen.
Läget ligger till såhär att när det kommer till mig och förhållanden så är jag jävligt blyg och inte vågar säga vissa känsliga saker ,jag är mer den som väntar tills att den andra personen ska ta första steget, hänger ni med?
men åter till samtalet, vi har ju haft lite snack om det 1 gång innan men så kände jag nu att Vafan jag får väl ta första steget och fråga så han blev nog lite paff över att jag frågade de men han sa : jag vet inte, och då drabbades jag självklart av panik och sa : skit i det släpp de ba. haha vafan men så ville han fortsätta att prata om de men jag kände att jag skämdes så mer blev det inte sagt. För mig känns det inte så jätte viktigt att vi borde flytta ihop men självklart vill jag ju det men är jag verkligen redo för det?

jag Älskar dig och jag skulle aldrig vilja leva utan dig !